» NI ÄR INTE ENSAMMA!
Hej idag är det fredagen den 13. Jag har lite problem med det där datumet, alltså just 13 Så fort jag hör eller ser just de talet så tänker jag på en viss persons födelsedag. Han fyller år nästa månad. Den jag pratar om är min biologiska pappa som jag just nu känner att jag aldrig mer vill träffa. Vissa som läser min blogg vet vad han har gjort men vill inte att folk ska tro att jag söker uppmärksamhet så berättar inte varför jag inte vill träffa honom någonting mer. Jag kan prata om det och så, det känns som att jag växer några centimeter extra när jag har berättat det än en gång, jag blir liksom starkare. Så om någon vill veta så är det bara kommentera eller skriva till min kik emzeeyy.
Jag funderade först på att skriva om allt som händer i mitt liv, hur mycket han påverkar mig varje dag men valde att fokusera er på min sjukdom annars blir de lätt att man får kommentarer om att jag bara söker uppmärkamhet. Men så är det inte! Jag startade bloggen för att kunna förmedla att man inte är ensam med att ha en sjukdom. Min sjukdom är ganska ovanlig och ett tag trodde jag att jag var typ den enda i sverige som hade den sjukdomen men sen fick jag reda på att det absolut inte var så. Dock är det inte bra för personer som har cystiskt fibros som jag att träffas i verkligheten för det kan påverka och tydligen kan man bli mer sjuk då:/.
Jag ska troligen berätta vad som hänt lite senare men ska känna att jag har kött på benen för att göra de först för har redan nu fått några kommentarer om att jag försöker få uppmärksamhet och visst försöker få en viss slags uppmärksamhet och det är att dem som tror att dem är ensamma om att vara utsatt för någonting, en sjukdom eller också händelser så som misshandlad av föräldrar eller dyligt! NI ÄR INTE ENSAMMA!!!
Nu vill jag ha hjälp från er! Tycker ni att jag ska berätta om de andra som jag varit med om så att andra kan ta del av det och förstå att man inte är ensam och så att andra ska kunna förstå hur svårt det är att släppa det och gå vidare och glömma, hur det är att leva med det i vardagern med mera. Samma så med sjukdomen. Kommentera snälla vad ni tycker, skulle vara guld värt!<3
Maskrosbarn
Hej Emma. Jag tycker du ska berätta så mycket som du själv känner att du vill. Bry dig inte om dem som säger att du söker uppmärksamhet. Jag har tagit åt mig så mycket av sånt att jag inte längre delar med mig av vad jag känner om det jag blivit utsatt för.
Men för andras skull, så tycker jag du ska berätta om det. Ifall du känner att du orkar? Det finns så många som tror att dem är ensammast i världen och behöver bara se en endaste liten människa som förstår dem och varit med om samma sak.Du kan göra skillnad för en och annan människa.
Svar:
Emma
Trackback