Nu vill jag inte hänga ut någon eller så men har någon gång ni träffat era ex flera år senare och sedan fråga sig själv vad man såg hos den personen? Vad man blind eller helt enkelt drogad när man var tillsammans med den där personen? Såg man inte hur elak, ful och äcklig hon eller han var? Hur hon eller han behandlade än?

 

En sån uppenbarelse fick jag ihelgen. Jag ryser av bara tanken att jag har varit fruktansvärt kär i den här killen. Att jag skulle ha gjort allt för han med mera. Men nu förstår jag verkligen igenting. Hur kunde jag? Jag skulle skriva mer vad jag känner just nu men jag vill inte hänga ut någon. Om jag skriver mer kanske det blir för detaljerat så man förstår vem det är jag pratar om. Men en sak kan jag säga och det är att han bara gör mig mer och mer äcklad ju mer jag råkar stöta på han.

 

Jag kollar ju igenom How i meet your mother nu och i ett avsnitt där pratar dem om att när ett förhållande tar slut blir en "misslyckad" och den ena "mer lyckad". Nu påstår jag inte att det är sant och inte heller att jag är mer lyckad än mitt ex. Men en sak vet jag i alla fall. Jag skulle aldrig velat leva hans liv. Hans liv för mig skulle vara en mardröm! Men å andra sidan hanske han tycker att mitt liv skulle vara en mardröm. 

 

Det jag vill komma till att ex är ett ex av en anleding, ett avslutat kapitel. Visst jag har haft ex som behandlat mig hyffsat bra..typ..om man inte är kräsen. Men jag är så lycklig att allt sånt är över.

 

Dock kan jag säga en sak. Även fast mina ex varit dumhuven så ångrar jag inte alls många. Anledningen är att jag mådde ändå bra ett tag med dem, dem gjorde mig lyckliga ibland även fast man är kräk. Man blir blind utav kärlek tyvärr men nu har jag verkligen lärt mig mina misstag. Nu vet jag hur killen och hur jag själv ska vara. Därför är jag lycklig att jag fått den erfarenehten. Om jag inte hade vart tillsammans med dem jag varit tillsammans med så skulle jag nog inte vara den jag är idag. Så tack mina äckliga ex för att jag är den jag är idag.