Hej på er allesammans! Nu sitter jag här och har inte riktigt haft någon energi över huvudtaget i några dagar. Inatt sov jag ca 2 timmar så idag efter jobbet så somnade jag nästan på en gång när jag kom hem och sov i ca 2 timmar, men jag ska ändå gå och lägga mig och sova tidigt idag. Men innan jag går och lägger mig så måste jag skriva av mig om ett ämne. Ämnet har jag svårt att sätta namn på men det handlar om om människor, och att vi dömmer folk för lätt.

 

Jag tror alla någon gång börjat tänka och fått en uppfattning av en person som dem inte känner. Det kan vara en person på bussen som du tycker luktar mycket svett, det kan vara en person som är du tycker är väldigt överviktig eller en person som är aggressiv hela tiden. Men har det någon gång slagit dig att personen på bussen kanske har någon sjukdom som gör att hon eller han har ovanligt mycket svettningar? Eller att personen inte föddes med det underbara sinnet att känna lukt? Eller personen som är väldigt överviktig tar medicin som gör att den personen går upp väldigt lätt i vikt?

 

Även om man känner personen och träffar personen iprincip varje dag så vet man aldrig hur egentligen personen mår. Vad som helst kan ha hänt under dagen som kan ha gjort att personen beter sig på ett annorlunda sätt. Jag till exempel kan bli extremt arg om jag inte har fått äta och är jättehungrig. Nu säger jag inte att det är acceptabelt att skrika och vara arg på personer bara för att man har en dålig dag. Det jag försöker säga är att man aldrig ska dömma innan man vet fakta. Anledningen är för att du kan både såra och i värsta fall förstöra personens liv.

 

En erfarenhet jag tänkte ta upp nu hände mig när jag var 14år. Som många kanske vet så har jag ingen kontakt med min biologiska pappa. Många vet redan anledningen men just nu känner jag inte för att berätta exakt vad han gjort men jag tror många av er kan gissa er till vad som hänt. I vilket fall som helst stod händelsen i tidningen. I artikeln så uppgavs det att mina föräldrar är skilda. I många tidningar på nätet så kan man kommentera artiklarna. Dem kommentarerna var fruktansvärda att läsa när man precis var inne i allt trauma och när man redan mådde extremt extremt dåligt. 

Kortfattat så stod det att allt handlade om en vådnadstwist. Att min mamma hade mannipulerat mig att säga/aggera och ljuga om hela händelsen. Att ingenting av vad som hänt var sant. Anleningen var för att min mamma skulle få ensam vårdnad om mig.

När jag läste allt detta så grinade jag och mådde så fruktansvärt dåligt. Det kändes som att ingen trodde mig eller att ingen stod vi min sida. Jag vet också om att många som gick i min skola inte heller trodde mig och även lärarna tyckte jag skulle rycka upp mig och fokusera på skolan. Det var et tuff period i mitt liv men som tur var så hade jag min underbara mamma som stöttar mig i vått och torrt och även mina närmsta vänner.

Även fast det gått så många år kan jag bli så arg, främst på kommentarerna från artikeln, att dem spekulerade och bestämde sig för vad som hänt utan att veta någonting om vem personen är, eller rent av ingen fakta alls. Från den dagen så har jag lärt mig att tänka ett steg längre och tänka att personen troligen alltid har en anledning till att bete sig eller se ut på ett visst sätt.

 

Med det här inlägget vill jag få er att också tänka efter innan ni dömmer människor. Det är inte rättvist att spekulera över folks liv utan jag tycker att var och än ska fokusera på sitt liv.

 

Ingen är perfekt, glöm aldrig det!