Hej på er allesammans! Idag är det söndag och imorgon börjar veckan med 6 dagars jobb. Som många vet så är jag halvtidssjukskriven och det tar faktiskt mycket på krafterna. Jag jobbar bara mellan 9-12.40. För många förstår jag att det inte är lätt att tänka sig in i hur det är att vara sjukskriven. Jag är oerhört glad att jag får jobba det lilla jag får. Jag har aldrig uppskattat att jag har ett arbete som nu. Förut var det så självklart att man hade ett arbete att gå till, ett jobb där man trivs på och har underbara kollegor. Men det är nog inte så självklart längre. Många går nog till jobbet med en klump i magen. Det finns ett ord som kallas söndagsångest. Det jag menar är att det månste ju komma ifrån någonstans.

 

Men ialla fall. Jag är så tacksam. Jag är fast anställd, jag har underbara kollegor som är minst lika knäppa som en själv. Sen att man träffas utanför jobbet och hittar på saker. Fick senast igår en förfrågan om jag ville hänga med till Göteborg i maj och gå på Summerburst. Kunderna jag har är helt underbara, det är roliga, trevliga och dem kan liva upp ens humör så oerhört mycket. Jag kan inte annat än att älska mitt jobb. Men jag har just nu så ångest...

 

Varför? Jo för jag känner att jag vill kunna arbeta som jag vill, heltid. Ni kanske tycker jag är knäpp eftersom jag får sovmorgon och får betalt av försäkringskassan och så medans jag är hemma. Men jag missar umgänget med mina kollegor. När jag kommer in till kontoret så är dem redan ute på jobb. Jag kan inte ha rast tillsammans med dem då jag arbetar så nåra timmar att jag inte behöver rast. Sedan när jag slutar är dem flesta redan ute på rast igen. Det är så sjukt jobbigt att inte få träffa dem. Den är som en liten familj, man får vara lika galen och dem gör en så lyckliga. För ca en vecka sen så träffade jag en kollega som jag inte träffat på sjukt sjukt länge. Vi kramades väldigt länge och vi verkligen saknar varandra. Hur många kollegor gör så på sitt jobb? 

 

Men nog om det. Jag är iallafall oerhört tacksam om att jag har det arbete jag har. Jag lider verkligen med personer som inte känner den lyckan med att ta sig till arbetet. Jag vet att det är så sjukt svårt att få arbete i dagens samhälle. Men jag vill att ni inte ska ge upp! Jag vill också att ni ska försöka tänka utanför boxen. Man kan börja arbeta med de som man absolut inte är utbildad till. Jag förstår att man vill arbeta med det man är utbildad till men ibland kan någonting man aldrig kunnat tänka sig innan arbeta med, vara sitt drömjobb. Jag är förvisso utbildad undersköterska men jag vägrade tillexempel praktisera på hemtjänsten, jag vägrade för jag trodde det var så stressigt och jobbigt som sociala medier blossar upp om. Men så är det verkligen inte! Det är absolut inte stressigt! Ibland kan det till och med vara tvärtom. Att prova arbeta inom hemtjänsten är bland det bästa jag gjort. Det har gjort mig till en annan människa. Det har gjort mig lycklig och har fått mig att inse hur glad man ska vara för det lilal man har. För jag kommer nog aldrig få en bättre arbetsplats är där jag är just nu!

 

Här kommer en galen bild på två galna kollegor/vänner ifrån julbordet!

 

 

Jag tänkte berätta för er lite mer noggrant varför jag är sjukskriven och så i ett annat inlägg. Men tills dess får ni ha det så bra så hörs vi!

Kram!