Hej på er allesammans! Som många av er vet så är det snart fars-dag. Som många vet så har jag haft en väldigt dålig relation med min pappa så alla sånna dagar så som fars-dag, födelsedagar, jul är det extra jobbigt för mig. Ibland känns det som att kroppen vet om att det är den här dagen eller den här perioden. Ibland har jag liksom varit riktigt nedstämd och inte riktigt vetat vad det beror på och efter ett tag kommer jag på att anledningen är vad det är för datum elelr liknande.

Men iallafall, det jag skulle säga om det här är att den här gången känns det annorlunda. Jag är inte alls ledsen eller tycker det är jobbigt att det är fars-dag. Att jag inte har den relationen som många andra har med sin pappa. Självklart tänker jag på alla minnen och dem kommer jag aldrig glömma men just nu så är minnerna inte jobbiga utan jag vet att det är det förflutna och jag ska inte vara ledsen över det mer. Jag har gått vidare och lagt det här bakom mig.

Det tar tid men tillslut så känns det som att man kan leva med det. Jag börjar inte gråta så fort jag hör hans namn eller om någon säger ett visst ord. Jag har kommit över så många rädslor som många inte ens kan förstå hur jag ens kunde vara rädd för. Eller varför jag tyckte vissa gester varit obehagliga. Jag kan säga två saker som jag varit rädd för och tyckt varit jobbiga som många av er kanske skrattar åt men det förstår jag. Två saker som jag t.e.x varit rädd för är ljudet av när någon öppnar en läskburk eller liknande, eller när någon sjunger eller spelar upp vissa låtar. Såna småsaker bröt jag ihop för förut. Jag har fortfarande såna saker jag tycker är jobbiga. Ingen får röra min hals om man typ inte frågar så att jag är med på det. Däremot känner jag mig strypt och kan varken andas eller svälja när någon rör mig på halsen men jag får inte den där paniken i kroppen längre iallafall.

 

Som vanligt när jag ska skriva någonting så spårar allting ut och jag glömmer nästan bort vad meningen var med texten från början. Det enda jag ville förmedla var helt enkelt att ordspråket "tiden löser alla sår" är fel men förvisso sann, såren kan dämpas och man kan leva med det. Jag menar, när man tänker på det hemska och det förflutna är det inte jobbigt och man mår inte dåligt av det längre. Jag vill att folk som har det jobbigt just nu oavsett vad det gäller ska förstå att det blir bra tillslut. Håll bara ut. Prata om hur du mår och om dina problem så mycket ni bara kan för det har iallafall hjälpt mig att läka såren fortare.

 

Men jag hoppas ni har en fin torsdagskväll i snön. Imorgon är det fredag och äntligen helg, tagga!

 

Men ni får ha det så bra så hörs vi, kram på er!

Hej på er! Som ni kanske märkt så skriver jag inte alls så ofta längre utan jag skriver när jag känner fört. Jag vill inte ha några måsten just nu utan jag gör det jag känner för helt enkelt. Men nu hade jag helt enkelt lust att skriva. Jag har dock ingen aning om vad jag vill skriva om men vi kör på så får vi se hur konstigt och ologiskt inlägget blir.

 

Som många av er märkt så har det ju kommit snö lite överallt i landet och det har blivit minusgrader och så. Vilket betyder att bilarna behöver få på sig sina vinterskor. För min bil var det inte lika enkelt då jag varit så duktig att jag tappat bort låsbulten eller vad det nu heter. Den är till för så att ingen ska kunna stjäla däcken eller så. Men utan det verktyget så kan ju inte jag heller byta däck. Så vi försökte med allt, borra bort den, svettsa, ja allt. Men vet ni vad? Lasse, min bonuspappa, hittade den UNDER reservhjulet. Så typiskt att just jag ska ha sån otur med saker och ting. Jag har den senaste tiden haft så mycket problem med min bil så jag bara velat många gånger skrotat bilen och lägga mig i sängen och gråta. Allt skulle krångla, det ska vara speciellverktyg när man ska byta något. Verkstaden lurar i en att man ska byta massa saker som inte behövs då de nyligen är bytt. Men nog om det.

 

En annan sak som har hänt är att Rasmus börjat ett nytt jobb, eller han börjar inatt. Så jag kommer vakna av en väckarklocka kl 01:00 inatt. Som tur är så får jag somna om vilket inte Rasmus får. Jag håller verkligen tummarna att han kommer trivas på det nya jobbet. Är så glad för hans skull att han ÄNTLIGEN fått en fast anställning och inte bara vikariat eller timanställning. Nu ska han bara trivas.

 

En annan sak som hänt som jag inte vill gå in på för mycket är att Rasmus fick via sin familjeläkare en akuttid på akutkirurgen för att en lätt "operation". Rasmus är en sån person som iprincip aldrig tagit ett blodprov i hela sitt liv och allt som har med sjukhus är väldigt läskigt. Han var väldigt orolig och frågade om han fick något lugnade eller så för jag som känner honom har aldrig någonsin sett han så pass upprörd, rädd och stressad, orolig. Han fick tyvärr inget lugnande. Men iallafall, efter många timmar och skrik och illska då bedövningen inte hjälpte men de utförde allt ändå med mera så fick vi äntligen åka hem. Nu mår han helt okej men han har lite ont ibland och han tar pencillin.

 

En fråga jag har till er är om ni börjat tänka lite på julen? Jag började göra det så fort snön kom. Och detta år är jag riktigt förberedd. Jag är iprincip klar med alla julklapparna. Så alla mina 6 syskon, mamma, pappa och självklart pojkvännen är klara. Så det är riktigt skönt verkligen.

 

Nej nu börjar det här inlägget bli riktigt långt, jag har fortfarande saker jag vill ta upp men får nog ta det någon annan gång för måste ändå gå och lägga mig snart.

 

Men ni får ha det så bra så hörs vi någon annan dag. Godnatt och sov gott från mig till dig! <3