Hej på er allesammans! Som många av er vet så är det snart fars-dag. Som många vet så har jag haft en väldigt dålig relation med min pappa så alla sånna dagar så som fars-dag, födelsedagar, jul är det extra jobbigt för mig. Ibland känns det som att kroppen vet om att det är den här dagen eller den här perioden. Ibland har jag liksom varit riktigt nedstämd och inte riktigt vetat vad det beror på och efter ett tag kommer jag på att anledningen är vad det är för datum elelr liknande.

Men iallafall, det jag skulle säga om det här är att den här gången känns det annorlunda. Jag är inte alls ledsen eller tycker det är jobbigt att det är fars-dag. Att jag inte har den relationen som många andra har med sin pappa. Självklart tänker jag på alla minnen och dem kommer jag aldrig glömma men just nu så är minnerna inte jobbiga utan jag vet att det är det förflutna och jag ska inte vara ledsen över det mer. Jag har gått vidare och lagt det här bakom mig.

Det tar tid men tillslut så känns det som att man kan leva med det. Jag börjar inte gråta så fort jag hör hans namn eller om någon säger ett visst ord. Jag har kommit över så många rädslor som många inte ens kan förstå hur jag ens kunde vara rädd för. Eller varför jag tyckte vissa gester varit obehagliga. Jag kan säga två saker som jag varit rädd för och tyckt varit jobbiga som många av er kanske skrattar åt men det förstår jag. Två saker som jag t.e.x varit rädd för är ljudet av när någon öppnar en läskburk eller liknande, eller när någon sjunger eller spelar upp vissa låtar. Såna småsaker bröt jag ihop för förut. Jag har fortfarande såna saker jag tycker är jobbiga. Ingen får röra min hals om man typ inte frågar så att jag är med på det. Däremot känner jag mig strypt och kan varken andas eller svälja när någon rör mig på halsen men jag får inte den där paniken i kroppen längre iallafall.

 

Som vanligt när jag ska skriva någonting så spårar allting ut och jag glömmer nästan bort vad meningen var med texten från början. Det enda jag ville förmedla var helt enkelt att ordspråket "tiden löser alla sår" är fel men förvisso sann, såren kan dämpas och man kan leva med det. Jag menar, när man tänker på det hemska och det förflutna är det inte jobbigt och man mår inte dåligt av det längre. Jag vill att folk som har det jobbigt just nu oavsett vad det gäller ska förstå att det blir bra tillslut. Håll bara ut. Prata om hur du mår och om dina problem så mycket ni bara kan för det har iallafall hjälpt mig att läka såren fortare.

 

Men jag hoppas ni har en fin torsdagskväll i snön. Imorgon är det fredag och äntligen helg, tagga!

 

Men ni får ha det så bra så hörs vi, kram på er!