Hej på er allesammans! Nu sitter jag här och har inte riktigt haft någon energi över huvudtaget i några dagar. Inatt sov jag ca 2 timmar så idag efter jobbet så somnade jag nästan på en gång när jag kom hem och sov i ca 2 timmar, men jag ska ändå gå och lägga mig och sova tidigt idag. Men innan jag går och lägger mig så måste jag skriva av mig om ett ämne. Ämnet har jag svårt att sätta namn på men det handlar om om människor, och att vi dömmer folk för lätt.

 

Jag tror alla någon gång börjat tänka och fått en uppfattning av en person som dem inte känner. Det kan vara en person på bussen som du tycker luktar mycket svett, det kan vara en person som är du tycker är väldigt överviktig eller en person som är aggressiv hela tiden. Men har det någon gång slagit dig att personen på bussen kanske har någon sjukdom som gör att hon eller han har ovanligt mycket svettningar? Eller att personen inte föddes med det underbara sinnet att känna lukt? Eller personen som är väldigt överviktig tar medicin som gör att den personen går upp väldigt lätt i vikt?

 

Även om man känner personen och träffar personen iprincip varje dag så vet man aldrig hur egentligen personen mår. Vad som helst kan ha hänt under dagen som kan ha gjort att personen beter sig på ett annorlunda sätt. Jag till exempel kan bli extremt arg om jag inte har fått äta och är jättehungrig. Nu säger jag inte att det är acceptabelt att skrika och vara arg på personer bara för att man har en dålig dag. Det jag försöker säga är att man aldrig ska dömma innan man vet fakta. Anledningen är för att du kan både såra och i värsta fall förstöra personens liv.

 

En erfarenhet jag tänkte ta upp nu hände mig när jag var 14år. Som många kanske vet så har jag ingen kontakt med min biologiska pappa. Många vet redan anledningen men just nu känner jag inte för att berätta exakt vad han gjort men jag tror många av er kan gissa er till vad som hänt. I vilket fall som helst stod händelsen i tidningen. I artikeln så uppgavs det att mina föräldrar är skilda. I många tidningar på nätet så kan man kommentera artiklarna. Dem kommentarerna var fruktansvärda att läsa när man precis var inne i allt trauma och när man redan mådde extremt extremt dåligt. 

Kortfattat så stod det att allt handlade om en vådnadstwist. Att min mamma hade mannipulerat mig att säga/aggera och ljuga om hela händelsen. Att ingenting av vad som hänt var sant. Anleningen var för att min mamma skulle få ensam vårdnad om mig.

När jag läste allt detta så grinade jag och mådde så fruktansvärt dåligt. Det kändes som att ingen trodde mig eller att ingen stod vi min sida. Jag vet också om att många som gick i min skola inte heller trodde mig och även lärarna tyckte jag skulle rycka upp mig och fokusera på skolan. Det var et tuff period i mitt liv men som tur var så hade jag min underbara mamma som stöttar mig i vått och torrt och även mina närmsta vänner.

Även fast det gått så många år kan jag bli så arg, främst på kommentarerna från artikeln, att dem spekulerade och bestämde sig för vad som hänt utan att veta någonting om vem personen är, eller rent av ingen fakta alls. Från den dagen så har jag lärt mig att tänka ett steg längre och tänka att personen troligen alltid har en anledning till att bete sig eller se ut på ett visst sätt.

 

Med det här inlägget vill jag få er att också tänka efter innan ni dömmer människor. Det är inte rättvist att spekulera över folks liv utan jag tycker att var och än ska fokusera på sitt liv.

 

Ingen är perfekt, glöm aldrig det!

Hej på er allesammans! Idag är det söndag och jag har sovit extremt dåligt inatt på grund av att min hjärna gått på högvarv. Jag har tänkt på massvis med saker och jag tänkte faktiskt ta upp en sak idag. Det handlar faktiskt om mognad.

 

Igår när jag var på grillkväll hos en kompis så var den en tjej där som var jättetrevlig och rolig. Om hon inte hade sagt någonting hade jag aldrig förstått att hon var 50år. Hon verkade mycket yngre. Hon berättade också att hon umgicks med personer i alla åldrar och att hon nästan kände sig lika ung som oss. Då kom vi in på att man kan få vara slamsig och "omogen´" när man vill men när det väl gäller och man behöver vara lite mer vuxnare och "mognare" så ska man kunna vara det. Och så känner jag att jag är också. Jag gillar att vara lite barnslig för jag tycker livet är roligare då. Men när det väl gäller så kan man ju vara med vuxnare av sig. Jag tror inte riktigt det har med mognad att göra egentligen. Jag är ju mogen även fast jag är jätte barnslig ibland och får för mig att kolla på Karlsson på taket eller flamsa runt. Jag är ju fortfarande den personen som klarar av lite mer allvarliga situatuioner när det behövs. Jag tycker att man är mer mogen om man klarar av att läsa av när man måste vara allvarlig och bete sig mer vuxet och även känna avnär man kan vara det lilla barnet man har inom sig.

 

Jag förstår om ni tycker det här inlägget är väldigt flummigt men hoppas ni förstår någorlunda. Hur är ni? Kan ni släppa loss och dansa och flamsa er när ni kan eller är ni alltid "vuxna och mogna"?

 

Sen en sak som också har med mognad att göra som har hänt mig den senaste tiden.

 

Många av er vet nog inte det men jag har en pojkvän som heter Rasmus. Han är en person som jag egentligen känt i många år men kanske inte träffats så jättemånga gånger då vi träffades genom kompisar och enligt mig så kändes han inte riktigt som min kompis utan mer mina vänners kompis.

En kompis som han har är min gamla bästa vän. Vi var så sjukt tajta och gjorde allt ihop. Men för ca 2år sen så sa hon upp kontakten med mig. Varför trodde jag var för att jag var lite väl rädd om henne, hon hade träffat en kille som jag tyckte var väldigt väldigt skum så jag bad henne vara försiktig och tänka lite på vart han fick pengarna ifrån med mera. Nu vet jag att dem fortfarande är tillsammans och har det jättebra men som sagt jag var och är rädd om henne och är glad att hab var en bra kille ich att de håller ihop ännu. Men iallafall. Jag har fått reda på senare att hon inte vill vara vän med mig nu pågrund av att jag ljuger väldigt mycket. Bland annat att jag inte har min lungsjukdom. Och om hon aldrig trott mig så får det vara så. Jag känner att jag inte behöver trycka upp ett papper i  ansiktet på henne för att hon ska tro mig. Det är synd att såna småsaker förstörde en sån stark vänskap men jag känner nu att hon och jag har mognat olika.

Ett exempel på mognad enligt mig är att när hon fick reda på att jag och Rasmus var ett par så sa hon klart och tydligt till Rasmus att han fick välja mellan henne och mig. Och det tyckte varken jag eller Rasmus var moget på långa vägar. För det första så pratar det väldigt sällan och träffas gör dem ännu mer sällan. Dessutom så behöver ju inte Rasmus träffa henne när jag är med med mera. Men men hon har valt detta så då får det vara så. Jag tycker det är lite omoget av henne att han måste välja. Det kändes som att jag kom tillbaka till högstadiet igen. Men så är det.

 

Men vad tycker ni om hela situationen? Tycker ni det är fel att Rasmus "valde mig"? Behöver verkligen era åsikter så kommentera!

 

Men nu ska jag dra till garaget, ni får ha det så bra så hörs vi. Kramisar!

 

Hej allesammans! Ännu en helg att skriva om! Helgen jag tänkte skriva om denna gång är nämligen påskhelgen. Men jag gjorde allt annat än att fira påsken.

 

 

Eftersom jag arbetar inom vården så är röda dagar arbetsdagar det med så jag jobbade på fredagen, alltså långfredagen. Sedan på kvällen så kom Kent och Alexander hem till mig och vi drog och handlade lite frukost till dagen efter och vi drog sedan och la oss ganska tidigt då vi skulle upp tidigt dagen efter. Vi skulle nämligen ta bilen till Jönköping.

 

Så det blev lördagsmorgon och vi gjorde oss iordning och väntade in Rasmus för att sedan ta oss till Örebro för att hämta Andreas och sedan köra ända ner till Jönköping. Jag körde hela vägen ner så det var skönt att det inte var så långt. Det vi skulle göra i Jönköping var nämligen att gå på bilmässan inne på Elmia. Jag vloggade den dagen men eftersom min dator inte vill sammarbeta så får ni lite bilder istället.

Hej allesammans! Nu är det dags för en till helg jag tänkte skriva om. Denna gång så blir det helgen då allt spårar ut. Men det kommer jag berätta om lite längre fram. Men vi kör igång!

 

 

Fredagen började självklart med jobb men den här dagen var lite annorlunda då jag hade med mig min mammas hund på jobbet. Alltså Nogger. Den här krabaten.

Hej allesammans! Det var ett tag sen! Som vanligt så har jag knappt tiden att blogga ochh framförallt inte nu så när jag är mitt uppe i en flytt. Den senaste tiden så har mina vänner betytt väldigt mycket för mig. Jag har umgåts med mina vänner konstant och jag har nog inte haft en ledig helg på jag vet inte när. Så jag tänkte faktiskt berätta lite kortfattat vad jag gjort senaste helgerna då jag varit borta. Jag har faktiskt varit duktig och vloggat vissa dagar men vet ni? Jag hatar verklgien min dator just nu. När jag försöker redigera videon så laggar hela jävla datorn och programmet stängs ner...Dags för ny dator nu!

 

Men nog om det. Jag tänkte faktiskt skriva om en helg per dag. Då blir det inte så långt att läsa som tur är. Jag kommer dessutom inte skriva om alla helger då jag jobbar vissa helger och då gör jag inte speciellt mycket mer än just jobbar.

 

 

Den här helgen hade jag en stressig fredag. Först jobb fram till halv 4 sedan hämta min hund Nilla och ta mig hem för att byta om och möta upp mina kompisar Kent och Andreas som skulle vara hundvakt åt mig och dessutom skjutsa mig till tåget mot Jönköping. Jag skulle nämligen åka tåg i ca 4 timmar ner till en kompis som jag faktiskt aldrig träffat tidigare men vi har pratat i så många år. Han heter Andreas och han var verkligen lika underbart gullig och snäll i verkligheten som i telefon eller skype.

 

På fredagen gjorde vi inte så mycket då jag kom till han ganska sent. Vi köpte hämtmat och drog hem till honom i lilla Vaggeryd och hade en filmkväll med mycket skratt och skoj.

 

På lördagen så hade Andreas bokat bord på en grekiskt restaurang i Jönköping som heter Pallas Atena som hade väldigt god mat. Det var jättemysigt där då hela stället, musiken, möblerna och såklart maten gjorde att det kändes som att man var i Grekland. Vi gick sedan runt lite och strosade så jag fick se lite av staden. På kvällen sen så kollade vi på mellodifestivalen och hade det jättemysigt. Det var länge sen för mig som jag hade en helt vanlig och lugn lördagkväll och bara kollade på TV. Så det var välbehövligt.

 

På söndagen så gjorde vi inte så mycket då det var den dagen jag skulle åka hem. Vi lagade mat tillsammans och hade det allmänt trevligt. Sedan skjutsade Andreas mig till tåget hem och med en del strul på tåget så kom jag äntligen hem för att ta mig igenom en ny arbetsvecka.

 

Så slutsatsen av denna helg var att jag fick lära känna en ny vän och jag fick ta det lugnt och bara ha det bra. Såna helger uppskattas då man inte alltid orkar dra iväg på partyn med mera. Ibland behöver man bara vara och ta det lugnt.

 

Här kommer en bild på han Andreas som jag träffade för första gången denna helg.

Jag hoppas ni gillar att jag skriver igen. Som sagt jag har vloggat och filmat några videos men kan som sagt inte redigera dem just nu men ni får ha tålamod. Men ni får ha det så rba så hörs vi! Kram!