Hej på er allesammans! Idag har jag och Rasmus äntligen börjat ordna med allt inför resan till Åland. Vi var efter jobbet och handlade fiskespön och drag då Rasmus har ett gammalt "barnfiskespö" och jag hittar inte mitt spö eller rulle någonstans så fick bli ett nytt. Vi hade riktigt tur idag. Ett spö som kostade 1999 kr i normala fall, nu var det nedsatt till 499kr! Vilket kap!
Vi har även köpt lite drag, tafsar med mera som är bra att ha när man ska fiska.

 

Nu när jag köpte spö och så vart jag ännu mer taggad för en vecka på Åland! Men bara en vecka kvar! Fatta att jag om en vecka sitter på Åland vid någon stuga och har det bra nu! Förlåt men är lite överglad för det här! Bara sola, bada, fiska och ha det bra! Hoppas bara det blir fint väder för det är ju typ A och O med såna här resor. Eller när jag tänker efter är det typ vid dem flesta resor.

 

Nu sitter jag iallafall och snackar Skype med Alexander. På senaste tiden har jag börjat snacka väldigt mycket skype. Pratar ni fortfarande skype? Trodde ett tag det var lite ute, typ som MSN blev. Appropå MSN, gud vad jag saknar det! Vibbarna, smilesarna med mera. Kommer ni ihåg MSN och saknar ni också det? Jag skulle verkligen velat ha kvar MSN före Skype. Däremot så kunde man väl inte snacka så som man gör på Skype? Nu kanske jag är helt ute och cyklar men jag kommer ihåg att man kunde "webba" med webbkameran. Men vad jag kommer ihåg så kunde man inte prata och höra varandra utan då var man väl tvungen att spela in ett ljud eller hur det nu var. Om det är någon som vet hur det var får ni gärna kommentera det för skulle vara kul att veta hur det var.

 

Men nu ska jag vara lite mer social med Alex så hörs vi! Kram!

Det börja med att vi hade tvättstugan mellan 13-17 men mellan tvättiden drog vi och handlade till Rasmus resa. Han behövde allt ifrån kläder och skor till sovsäck och liggunderlag. Så det tog ett tag att åka till alla affärer och leta efter allt. Rasmus ska var borta ca 5 dagar, han ska till Defqon i Holland. För er som inte vet vad de t så googla. Jag är inte så insatt men de är typ rave/festival för musik så som hardstyle, hardcore med mera. Han har längtat efter den här helgen så länge så är bog egentligen mer taggad än han att han ska åka iväg och sväva på moln i några dagar. 

Men iallafall, efter vi shoppat och tvättat klart då fick vi  fixa lite mat innan vi skulle storhandla. Sedan skulle vi egentligen byta bromsbelägg på min bil men de hann vi tyvärr inte. Det får bli en annan dag.

Men tillbaka till Defqon. Har ni någon gång varit på någon slags festival av något slag? Det finns ju en miljon olika festivaler bara i Sverige. Vilken har ni tyckt varit roligast att öka på och vad för slags genre på musik är det? Är faktiskt taggad på någon slags festival i sommar. Är nog lite försent att komma på det nu då alla biljetter med mera är slut men finns säkert någon biljett till någon festival ännu. Så vad rekommenderar ni? Skulle verkligen uppskatta om ni kom med förslag. 

Men nu ska jag kolla film och njuta av att rasmus faktiskt är hemma. Snart börjar en ny vecka och han och jag börjar jobba om varandra igen och sen reser han ju bort. Så tänkte ta vara på stunden.

Men ni får ha det så bra så hörs vi, kram!

Hej allesammans! Nu har jag inte bloggat på väldigt länge. Jag har äntligen tid med er. Jag är så sjukt trött efter allt flyttande och så men äntligen är allt klart. Kortfattat så flyttade jag först från Västerås till Fagersta då det var den lägenheten jag fick tag på eftersom det blev ganska bråttom att få tag på en ny lägenhet då jag och hyresvärden inte kommer överrens och missförstod varandra hela tiden. Som ni kanske förstår ville jag inte bo så långt bort från jobbet, det blev 14 mil per dag. Som tur var så hann jag inte ens bo i Fagersta i en vecka innan jag fick ett lägenhetserbjudande i Västerås. Jag blev riktigt glad! Jag och Rasmus tog lägenheten direkt och flyttade redan tre veckor senare. Så nu har jag bott i nya lägenheten i snart 2 veckor och jag ångrar inte en sekund att vi nu sitter med två hyror. Det är nämligen svårt att få tag på en lägenhet här i Västerås så då får man offra sig. Dock ringde dem från Fagersta och sa att vi troligen slapp en månad då nya hyresgästen ville flytta in tidigare. Så det var iallafall lite bättre.

 

Så nu bor jag och Rasmus här och vi har inte kommit iordning helt ännu men är svårt att ordna med lägenheten på vardagar då vi jobbar så olika och vi vill bestämma och ordna tillsammans.

 

Men vet ni? IMORGON ÄR DET FREDAG! Det ska bli så skönt då jag jobbat i 6 dagar i sträck och vi har på vår lediga tid haft fullt upp med lägenheten. Så den här helgen ska bli så skönt att vi inte har någonting planerat. Eller ja, vi ska vara barnvakt imorgon tills lördag lunch men annars så är det lungt. Vi får se vad vi hittar på. Men ibland kan det vara skönt att inte ha någonting planerat. Det är dessutom sista helgen innan Rasmus åker till Holland. Han åker på torsdagen innan midsommar så får inte fira midsommar med han iår. Men det gör inte så mycket, jag jobbar ändå hela helgen och jag tycker inte midsommar är något speciellt att fira. Jag har jobbat varje år så sen jag säkert var 16 år. Jag måste erkänna att midsomrarna i Norberg med min familj är supermysiga. Men det blir tyvärr inte av längre. 

 

Men nu har jag en fråga till er. Dem senaste dagarna har jag varit extremt extremt trött, jag har helt ärligt somnat när jag kommit hem så har behövt ha larm varje dag ifall jag somnar och inte vaknar fören flera timmar senare. Igår somnade jag halv 8 och vaknade halv 11. Jag brukar sedan ha svårt att sova på nätterna sedan men så är det absolut inte nu. Jag gick upp och duscha och gick och la mig sen. I fredags gick jag och la mig halv 7 på kvällen och vaknade inte fören halv 9 dagen efter! Jag fattar bara inte! Hur kan jag vara så trött? Någon som har en aning?

 

Men nu ska jag gå och göra mig en smoothie till imorgon. Eftersom jag ska vara barnvakt så skulle jag behöva gå tidigare från jobbet om mina föräldrar ska hitta åka till Stockholm. Så jag avslutar med min lunch. Så tänkte ta med mig en smoothie och dricka mellan kunderna någon gång. Vad har ni i er favvosmoothie? Denna gång tänkte jag köra på en mango och banan- smoothie.

 

Men ni får ha en bra kväll och så önskar jag er en bra helg. Vi får se när jag skriver igen. Vad händer för er i helgen? Här är en bild på min låtsaspappa, min lillasyster Nellie och min lillebror Dante. Det är Nellie och Dante som jag ska vara banrvakt för imorgon.

 

Hej på er allesammans! Nu sitter jag här och har inte riktigt haft någon energi över huvudtaget i några dagar. Inatt sov jag ca 2 timmar så idag efter jobbet så somnade jag nästan på en gång när jag kom hem och sov i ca 2 timmar, men jag ska ändå gå och lägga mig och sova tidigt idag. Men innan jag går och lägger mig så måste jag skriva av mig om ett ämne. Ämnet har jag svårt att sätta namn på men det handlar om om människor, och att vi dömmer folk för lätt.

 

Jag tror alla någon gång börjat tänka och fått en uppfattning av en person som dem inte känner. Det kan vara en person på bussen som du tycker luktar mycket svett, det kan vara en person som är du tycker är väldigt överviktig eller en person som är aggressiv hela tiden. Men har det någon gång slagit dig att personen på bussen kanske har någon sjukdom som gör att hon eller han har ovanligt mycket svettningar? Eller att personen inte föddes med det underbara sinnet att känna lukt? Eller personen som är väldigt överviktig tar medicin som gör att den personen går upp väldigt lätt i vikt?

 

Även om man känner personen och träffar personen iprincip varje dag så vet man aldrig hur egentligen personen mår. Vad som helst kan ha hänt under dagen som kan ha gjort att personen beter sig på ett annorlunda sätt. Jag till exempel kan bli extremt arg om jag inte har fått äta och är jättehungrig. Nu säger jag inte att det är acceptabelt att skrika och vara arg på personer bara för att man har en dålig dag. Det jag försöker säga är att man aldrig ska dömma innan man vet fakta. Anledningen är för att du kan både såra och i värsta fall förstöra personens liv.

 

En erfarenhet jag tänkte ta upp nu hände mig när jag var 14år. Som många kanske vet så har jag ingen kontakt med min biologiska pappa. Många vet redan anledningen men just nu känner jag inte för att berätta exakt vad han gjort men jag tror många av er kan gissa er till vad som hänt. I vilket fall som helst stod händelsen i tidningen. I artikeln så uppgavs det att mina föräldrar är skilda. I många tidningar på nätet så kan man kommentera artiklarna. Dem kommentarerna var fruktansvärda att läsa när man precis var inne i allt trauma och när man redan mådde extremt extremt dåligt. 

Kortfattat så stod det att allt handlade om en vådnadstwist. Att min mamma hade mannipulerat mig att säga/aggera och ljuga om hela händelsen. Att ingenting av vad som hänt var sant. Anleningen var för att min mamma skulle få ensam vårdnad om mig.

När jag läste allt detta så grinade jag och mådde så fruktansvärt dåligt. Det kändes som att ingen trodde mig eller att ingen stod vi min sida. Jag vet också om att många som gick i min skola inte heller trodde mig och även lärarna tyckte jag skulle rycka upp mig och fokusera på skolan. Det var et tuff period i mitt liv men som tur var så hade jag min underbara mamma som stöttar mig i vått och torrt och även mina närmsta vänner.

Även fast det gått så många år kan jag bli så arg, främst på kommentarerna från artikeln, att dem spekulerade och bestämde sig för vad som hänt utan att veta någonting om vem personen är, eller rent av ingen fakta alls. Från den dagen så har jag lärt mig att tänka ett steg längre och tänka att personen troligen alltid har en anledning till att bete sig eller se ut på ett visst sätt.

 

Med det här inlägget vill jag få er att också tänka efter innan ni dömmer människor. Det är inte rättvist att spekulera över folks liv utan jag tycker att var och än ska fokusera på sitt liv.

 

Ingen är perfekt, glöm aldrig det!

Hej på er allesammans! Idag är det söndag och jag har sovit extremt dåligt inatt på grund av att min hjärna gått på högvarv. Jag har tänkt på massvis med saker och jag tänkte faktiskt ta upp en sak idag. Det handlar faktiskt om mognad.

 

Igår när jag var på grillkväll hos en kompis så var den en tjej där som var jättetrevlig och rolig. Om hon inte hade sagt någonting hade jag aldrig förstått att hon var 50år. Hon verkade mycket yngre. Hon berättade också att hon umgicks med personer i alla åldrar och att hon nästan kände sig lika ung som oss. Då kom vi in på att man kan få vara slamsig och "omogen´" när man vill men när det väl gäller och man behöver vara lite mer vuxnare och "mognare" så ska man kunna vara det. Och så känner jag att jag är också. Jag gillar att vara lite barnslig för jag tycker livet är roligare då. Men när det väl gäller så kan man ju vara med vuxnare av sig. Jag tror inte riktigt det har med mognad att göra egentligen. Jag är ju mogen även fast jag är jätte barnslig ibland och får för mig att kolla på Karlsson på taket eller flamsa runt. Jag är ju fortfarande den personen som klarar av lite mer allvarliga situatuioner när det behövs. Jag tycker att man är mer mogen om man klarar av att läsa av när man måste vara allvarlig och bete sig mer vuxet och även känna avnär man kan vara det lilla barnet man har inom sig.

 

Jag förstår om ni tycker det här inlägget är väldigt flummigt men hoppas ni förstår någorlunda. Hur är ni? Kan ni släppa loss och dansa och flamsa er när ni kan eller är ni alltid "vuxna och mogna"?

 

Sen en sak som också har med mognad att göra som har hänt mig den senaste tiden.

 

Många av er vet nog inte det men jag har en pojkvän som heter Rasmus. Han är en person som jag egentligen känt i många år men kanske inte träffats så jättemånga gånger då vi träffades genom kompisar och enligt mig så kändes han inte riktigt som min kompis utan mer mina vänners kompis.

En kompis som han har är min gamla bästa vän. Vi var så sjukt tajta och gjorde allt ihop. Men för ca 2år sen så sa hon upp kontakten med mig. Varför trodde jag var för att jag var lite väl rädd om henne, hon hade träffat en kille som jag tyckte var väldigt väldigt skum så jag bad henne vara försiktig och tänka lite på vart han fick pengarna ifrån med mera. Nu vet jag att dem fortfarande är tillsammans och har det jättebra men som sagt jag var och är rädd om henne och är glad att hab var en bra kille ich att de håller ihop ännu. Men iallafall. Jag har fått reda på senare att hon inte vill vara vän med mig nu pågrund av att jag ljuger väldigt mycket. Bland annat att jag inte har min lungsjukdom. Och om hon aldrig trott mig så får det vara så. Jag känner att jag inte behöver trycka upp ett papper i  ansiktet på henne för att hon ska tro mig. Det är synd att såna småsaker förstörde en sån stark vänskap men jag känner nu att hon och jag har mognat olika.

Ett exempel på mognad enligt mig är att när hon fick reda på att jag och Rasmus var ett par så sa hon klart och tydligt till Rasmus att han fick välja mellan henne och mig. Och det tyckte varken jag eller Rasmus var moget på långa vägar. För det första så pratar det väldigt sällan och träffas gör dem ännu mer sällan. Dessutom så behöver ju inte Rasmus träffa henne när jag är med med mera. Men men hon har valt detta så då får det vara så. Jag tycker det är lite omoget av henne att han måste välja. Det kändes som att jag kom tillbaka till högstadiet igen. Men så är det.

 

Men vad tycker ni om hela situationen? Tycker ni det är fel att Rasmus "valde mig"? Behöver verkligen era åsikter så kommentera!

 

Men nu ska jag dra till garaget, ni får ha det så bra så hörs vi. Kramisar!

 

Jag har tänkt på en sak den senaste tiden och har kommit fram till en sak som jag skulle vilja ta upp här. Det handlar faktiskt om ordet "tjatsex". Vad är just tjatsex och klassas det som våldtäkt eller ej?

 

Det jag vill veta och få reda på genom det här inlägget är vad ni tycker och tänker om just tjatsex. Men först vill jag själv säga lite ord vad jag tycker om detta. Jag tycker själv att tjatsex är en våldtäkt då personen tjatar till sig sexet. Med andra ord har personen sex mot sin egen vilja. Jag gissar på att många människor har varit med om det men själv inte reflekterat över ifall det är en våldtäkt eller ej. När det dessutom kan vara sin egna partner? Jag tror att folk inte tar det som våldtäkter då man "går med på det" . Man stretar alltså inte emot och gör motstånd. Men saken är ju den att man vill ju egentligen inte men man kanske inte orkar med att säga nej hela tiden? Man orkar inte bråka eller höra på tjatet. Så man ger med sig tillslut för att få lite frid och fröjd.

Men ett nej är ett nej och det måste man alltid acceptera! Jag kan inte förstå när man läser artiklar om "våldtäkter" men att fallet läggs ner då personen som påstår sig blev våldtagen inte sa nej tillräckligt tydligt. Många säger ju dessutom att vissa personer får skylla sig själva då dem har utmanande kläder eller går ut ensam sent en natt. Men vet ni vad? Oavsett vad man har på sig eller när man är ute om kvällarna så har inte någon person rätten att våldta någon. Det är ett fritt land och man ska få se ut hur som helst, man ska få vara vart som helst och när som helst. Ett nej är ett nej så lyssna på det!

 

Sen en annan sak. Det flesta pratar bara om att tjejer blir våldtagna. Men jag tror att minst lika många killar blir det men att det inte riktigt uppdagars då många knappt tror att killar kan bli våldtagna. Men såklart dem kan det! Dessutom så tror jag att när än kille blir våldtagen så skäms det väldigt mycket. Det verkar nästan vara en skam att få den stämpeln. Samma sak för tejerna, det är en skam. Men vi har försökt bygga upp en värld där man absolut inte ska skämmas för någonting dumt som någon annan gjort. Vi har kommit en bit men än är vi itne där. Många berättar tyvärr inte om händerlserna.

 

Som jag skrev tidigare om tjatsex så kan ju det gälla dem båda könen. Jag vet inte varför fallen då killar blir våldtagna inte uppdagars lika stort. Är det för att killar inte anmäler? Är det för att killar själva inte riktigt förstår att det som händer är en våldtäkt? Jag vet inte men har själv många teorier om detta.

 

Jag skulle gärna vilja höra vad ni tycker och vad ni tror. Men jag vill att vi tjejer och killar försöker stå upp och anmäla våldtäkter. För oavsett hur jobbigt det är så finns det alltid personer som stöttar än. Tillslut blir det bra. Det kan jag lova.

 

Hej! Idag är min lillebror på besök och ska sova över här. Vi har spelat cod hela kvällen och vi har dessutom bakat lite. Imorgon blir det att baka lite mer för jag tänkte göra lite tips på snabba enkla recept på snacks som man kan göra även fast man kommer på i sista stund att man kanske vill överaska den man tycker, vill baka tillsammans med den man tycker om eller bara unna sig något själv om man är ensam. Jag ska dessutom till IKEA och handla lite och lite andra ärenden. Så tänkte alldeles strax gå och lägga mig för att kunna göra dem ärendena och lite annat.

 

Men innan jag ska sova tänkte jag säga en sak som jag tänkt på den senaste tiden. Många som blivit ett par väldigt länge börjar störa sig på småsaker om varandra och man tycker att partnen har ganska många dåliga egenskaper. Då undrar jag en sak, den personen som du blev kär i, alltså din partner, den personen älskar väl du oavsett dens positiva eller negativa egenskaper. Du blev alltså kär i personens negativa egenskaper.

 

Förändra aldrig din partner. Varför? För du blev kär i personen som var annorlunda och har sina negativa egenskaper. Varför förändra något som du blev kär i? Oavsett hur annorlunda och udda personen är. Du blev alltså kär i det som du idag kanske stör dig på. Men det är inget fel att vara annorlunda.

 

Men det här var faktiskt det jag hade att säga. Hoppas ni förstod vad jag menade för kände att det blev ett ganska flummigt inlägg. Men nu ska jag sova och så hörs vi imorgon. Kram!

Hej på er mina härliga så smurfar! Jag vet att det var väldigt länge sen jag skrev. Bara senaste veckan har jag haft fullt upp och mycket har hänt på kort tid. Mycket har hänt som gjort att jag inte ligger på topp just nu. Jag kan inte tänka klart och mår allmänt dåligt. Jag har haft några ljuspunkter under den här tiden för att orka så mår just nu helt okej. Men som sagt har mycket att tänka på. Jag kan säga lite som kommer hända inom några månader.

 

Jag får inte bo kvar i lägenheten som jag bor i nu. Jag tänker inte berätta vad som hänt och varför men jag kan säga att det hyresvärden gör är inte juridiskt rätt tyvärr. Men sånt är livet. Så måste försöka få tag på en lägenhet väldigt fort vilket många som bor här där jag bor, och även på andra ställen, vet att det är sjukt svårt att få tag på en lägenhet. Jag har dessutom ingen familj eller vän som jag kan bo hos tyvärr. Har en utväg om jag absolut inte hittar någonting. Inget jag vill men är ett tak över huvudet och det är att jag bor i min husvagn. Men om det nu skulle hända så måste jag ju sälja iprincip allt! Jag tror inte min 180 säng får plats i husvagnen hahah. Jag var dock på visning på en lägenhet igår som jag hoppas att jag får. Skulle bli oerhört lycklig då. Men vi får se hur det blir. 

 

En annan sak som hänt att även fast jag varit sjukskriven i snart 2 månader så mår jag bara sämre i kroppen och psykiskt. Det som tagit mest är att man måste bråka med sjukhuset för att få den hjälp jag behöver. Men sånt är livet. Jag vet att jag tillslut får hjälp men tycker det är fel att man ska strida så mycket för det. Dem som är så väldigt svårt sjuka, ska dem också strida? Tror ni att dem kommer orka det? Det tror inte jag iallafall. Men nog om det. Vill inte att det här ska bli för aggresivt och deppigt inlägg så bäst att släppa det där. 

 

Alla har vi deppiga perioder, det är då man inte får glömma vad som verkligen betyder. Ens familj och vänner betyder oerhör mycket och dem är otroligt skickliga på att få än att må bra och tänka på annat. Ibland måste man bara hålla huvudet högt, står upp för sig själv och sina åsikter och tänka positivt. 

 

För ingen är som du och ingen kan vara bättre på att vara just du! Du är unik på ditt alldeles egna lilla vis. 

 

En sak jag insåg för några år sen är att om man inte kan älska sig själv och vara stolt över vem amn är och gör, då kan det vara svårt att älska någon annan och få någon annan att må bra. För lycka sprids. Och du är lycklig över de du gör och den du är, blir människor i din omgivning också lycklig. 

 

En annan jag sak man måste tänka på är att man måste våga släppa på tårarna. Allt känns så mycket bättre när man gråtit. Man mår bättre och jag känner mig till och med lite starkare. 

Man måste dessutom våga prata om sake som man mår dåligt av. Jag har erfarenhet av att ju mer man pratar om det man mår dåligt över, ju bättre mår man och man känner att man inte tycker att det är lika jobbigt längre. För tro mig det kan kännas ganska skönt att personer i din närhet får reda på att du mår dåligt och varför för det kan förklara en hel del. För när man mår dåligt brukar man inte riktigt vara sig själv. 

 

Psykiskt ohälsa är någonting som folk verkar ha svårt att prata om. Vi måste bli bättre på det. Det är inget konstigt med det. Var eller varannan har nog någon gång mått dåligt och haft en pryksikt ohälsa. Så vi måste bli bättre. Jag såg ett klipp på youtube som jag tycker att ni ska kolla in om just psykisk ohälsa. 

 

 

Vi måste prata om detta, tabun ska bort! Vilka håller med mig?

Hej allesammans! För er som är ute på sociala medier så som Instagram och Facebook antar jag att ni någon gång har sett när personer lagt ut matlådor som dem äldre i vårt samhälle får. Jag är medveten om att många äldre inte alls är nöjda med en gammal potatis och en torr köttbulle som tillverkades 10 dagar innan det är tänkt att den ska ätas. Jag förstår verkligen att det inte ska vara så. Våra äldre har hjälpt oss att bygga upp det samhälle vi har idag. Utan dem kanske vi inte hade fått gratis sjukvård och skolgång. Vi hade inte ens exicterat då. Så jag tycker definitivt dem äldre är värda det bästa. Tyvärr är det inte så i vissa delar av vårt avlånga land.

 

Men nu tänkte jag visa vad mina kunder i min stad fick igår till mat. Vi kan börja med att lite kort kolla hur en matlista ser ut. Det här är för denna vecka.

Hej på er allesammans! Idag är det söndag och imorgon börjar veckan med 6 dagars jobb. Som många vet så är jag halvtidssjukskriven och det tar faktiskt mycket på krafterna. Jag jobbar bara mellan 9-12.40. För många förstår jag att det inte är lätt att tänka sig in i hur det är att vara sjukskriven. Jag är oerhört glad att jag får jobba det lilla jag får. Jag har aldrig uppskattat att jag har ett arbete som nu. Förut var det så självklart att man hade ett arbete att gå till, ett jobb där man trivs på och har underbara kollegor. Men det är nog inte så självklart längre. Många går nog till jobbet med en klump i magen. Det finns ett ord som kallas söndagsångest. Det jag menar är att det månste ju komma ifrån någonstans.

 

Men ialla fall. Jag är så tacksam. Jag är fast anställd, jag har underbara kollegor som är minst lika knäppa som en själv. Sen att man träffas utanför jobbet och hittar på saker. Fick senast igår en förfrågan om jag ville hänga med till Göteborg i maj och gå på Summerburst. Kunderna jag har är helt underbara, det är roliga, trevliga och dem kan liva upp ens humör så oerhört mycket. Jag kan inte annat än att älska mitt jobb. Men jag har just nu så ångest...

 

Varför? Jo för jag känner att jag vill kunna arbeta som jag vill, heltid. Ni kanske tycker jag är knäpp eftersom jag får sovmorgon och får betalt av försäkringskassan och så medans jag är hemma. Men jag missar umgänget med mina kollegor. När jag kommer in till kontoret så är dem redan ute på jobb. Jag kan inte ha rast tillsammans med dem då jag arbetar så nåra timmar att jag inte behöver rast. Sedan när jag slutar är dem flesta redan ute på rast igen. Det är så sjukt jobbigt att inte få träffa dem. Den är som en liten familj, man får vara lika galen och dem gör en så lyckliga. För ca en vecka sen så träffade jag en kollega som jag inte träffat på sjukt sjukt länge. Vi kramades väldigt länge och vi verkligen saknar varandra. Hur många kollegor gör så på sitt jobb? 

 

Men nog om det. Jag är iallafall oerhört tacksam om att jag har det arbete jag har. Jag lider verkligen med personer som inte känner den lyckan med att ta sig till arbetet. Jag vet att det är så sjukt svårt att få arbete i dagens samhälle. Men jag vill att ni inte ska ge upp! Jag vill också att ni ska försöka tänka utanför boxen. Man kan börja arbeta med de som man absolut inte är utbildad till. Jag förstår att man vill arbeta med det man är utbildad till men ibland kan någonting man aldrig kunnat tänka sig innan arbeta med, vara sitt drömjobb. Jag är förvisso utbildad undersköterska men jag vägrade tillexempel praktisera på hemtjänsten, jag vägrade för jag trodde det var så stressigt och jobbigt som sociala medier blossar upp om. Men så är det verkligen inte! Det är absolut inte stressigt! Ibland kan det till och med vara tvärtom. Att prova arbeta inom hemtjänsten är bland det bästa jag gjort. Det har gjort mig till en annan människa. Det har gjort mig lycklig och har fått mig att inse hur glad man ska vara för det lilal man har. För jag kommer nog aldrig få en bättre arbetsplats är där jag är just nu!

 

Här kommer en galen bild på två galna kollegor/vänner ifrån julbordet!

 

 

Jag tänkte berätta för er lite mer noggrant varför jag är sjukskriven och så i ett annat inlägg. Men tills dess får ni ha det så bra så hörs vi!

Kram!

Som några av er redan vet så fyllde jag 20år för ca 2 veckor sedan. Och jag har faktiskt inte förlorat den där "oskulden" som många hör samma dag de fyller år. Det är nämligen oskulden till systembolaget. Men idag blev jag av med den och köpte hem lite till imorgon då jag ska festa lite som jag inte gjort på väldigt länge så det ska bli roligt! 

Men nu till dagens lilla fråga, vad ska ni göra i helgen? Jag funderar förresten på att börja ha en "dagens fråga". Vad säger ni om det och ska vi prova och se hur det blir? Det kan vara allt från himmel eller jord. Idag blir isåfall en väldigt enkel fråga idag, nämligen det jag skrev tidigare vad ni ska göra i helgen? 

Juste en anna sak, vi får se om jag hinner bligga imorgon då jag ska på julgalan. Men jag ska försöka ta fina bilder och lägga upp här på bloggen. 

Men nu ska jag se film!

Ni får ha det så bra så hörs vi!

Kram!

/Emma

Hej alla mina smurfar! Idag är en riktigt bra dag! Gissa varför? För idag är det bekräftat att jag ska köpa katt i vår! Jag har nu pratat med en underbar kattuppfödare (hon som fick två kattungar nyligen) och har nu fått tinga den lilla tjejemn som kom till i söndags. Jag är så lycklig! Jag är också så glad att jag fått en så bra kontakkt med henne, hon är bra att prata med och kommer alltid med idéer och pratar bra och öppet om sig själv så man känner att hon itne har några hemligheter och döljer något gällande sin kattuppfödning. Efter flera flera flera månaders letning har jag äntligen hittat en katt som passar mig. Ni kan nog inte förstå min lycka! Jag lovar att det kommer komma upp bilder senare!

 

Idag tänkte jag faktiskt inte skriva så långt inlägg. Jag känner att ibland vill man abra läsa ett kort inlägg om bara något kort man tänker på för stunden. Vad tycker ni om det? Sen tänkte jag också fråga en fråga om ni vill ha en uppföljning av min lilla "serie" Hur mitt liv är just nu? Många har säkert inte läst dem då jag skrev dem i somras någon gång. Jag har iallafall gjort två delar som jag tänkte länka här:

 

 

Om ni klickar in på det kanske jag ska varna om att jag fått kommentarer på att det kan vara ganska tunga delar och känliga personer kanske tycker det är jobbigt att läsa om. Men jag skrev detta för att hjälpa folk. Om ni undrar någonting om dessa inlägg. Skriv frågor i kommentarerna eller på Ask.fm (klicka här för att komma till min ask.fm) om ni vill vara anonyma. Jag lovar att svara på alla frågor där oavsett om det gäller inkläggen eller annat smått och gott.

 

Men jag hoppas ni gillade det här inlägget så hörs vi!

Kram!

/Emma

Hej alla mina smurfar! Idag tänkte jag faktiskt försöka hjälpa er lite i julstressen och dela med mig utav lite julklappstips. Denna gång kommer det vara julklappstips under 300kr. Julklapparna är från lite olika presenthemsidor från nätet där man kan hitta lite allt möjligt skoj. Jag rekommenderar er verkligen att kika in dem sidorna för dem har grymt mycket saker till julklappar.

 

Så vi hoppar till det första julklappen!

 

Den här boxen är ifrån Bluebox.se där dem säljer allt möjligt. Denna gång hittade jag ett spakit från Pamper pack. Kitet kostar 99kr st. Det finns två olika kit det ena innehåller:
"1 x Cucumber & Aloe Vera - Ansiktsmask (15 ml)
1 x Wild Rose Revitalising - Eye Pads (4 g)
1 x Jojoba Creamy, Revitalising - Hårinpackning (15 ml)
1 x Aromatherapy Intensive - Fotkräm (15 ml)"

 

 

Om du har en vän eller familjemedlem som gillar snacks. Ja, vem gillar inte snacks? Den här julklappen skulle vara perfekt till vem som helst nästan! Speciellt till dem som gillar att göra egna snacks.

Den första snacksen är hur man gör egen melonglass som kommer från Coolsfuff.se som kostar 99kr. 

Heej alla mina små smurfar! Idag tänkte jag faktiskt ta er tillbaka till skoltiden igen. Idag tänkte jag nämligen berätta om lite minnen från skolan som jag tycker är lite roliga att tänka på nu i efterhand. Jag kom på dem här jättesnabbt så om ni vill ha fler sånna här berättelser så får ni gärna kommentera det. Ni kan också kommentera om det är något visst minne ni vill jag ska ta berättelser ifrån, till exempel midsommar eller när jag gick en speciell årskurs. Om jag märker att ni gillar sånna här inlägg så kommer jag självklart fortsätta med dessa.

 

Den här är inte så märkvärdig men som jag skrev så kom jag på dem här händelserna väldigt fort och spontant så det är därför. Det här var i alla fall när jag gick första året på gymnasiet. Min skola hyrde då en del av en stor skola som var nerlagd. Vi fick absolut inte vara på dem delarna som skolan inte hyrde. Men självklart gör man saker man absolut inte får så några i skolan tar sig upp till "gamla rektorrummet" och hittar en gammal högtalarmikrofon som går till hela skolan. Så det började spela musik och annat roligt i högtalarna. Dock vart inte lärarna glada på det men jag vet att det blev ett gott skratt i skolan sedan. 

 

Andra berättelsen: 
Det här var dagen innan skolavslutningen och vi skulle snart få somamrlov. Jag är inte helt säker men jag har för mig att det här var första året på gymnasiet också. Vi hade iallafall några aktiviteter och lekar ute och korvgrillning med mera. Sedan hör vi brandlarmet tjuta och vi alla får ta oss ut som man brukar få göra och bli avprickade så att ingen är kvar i byggnaden. Ut kommer rektorn och alltså jag har nog aldrig sett en argare människa någonsin. Hon var verkligen flyförbannad och berättar att någon har tagit brandsläckaren och sprutat ner alla skåp i skolan. Hon hade en väldig predikan om hur rent utsagt idiotiskt det var och hur mycket pengar det kostade skolan. Så hela skolan fick städa upp detta men det var det nästan värt för gud vad vi skrattade. Jag kanske måste tillägga att vår rektor var...speciell ingen, och då menar jag ingen, gillade henne inte ens föräldrarna så det var extra roligt att skoja och jävlas med henne. Jag måste också tillägga att hon slutade några månader senare. 

 

Tredje berättlesen:
Den här händelsen var första veckan i sjuan. Jag gick på en liten skola på landet och flyttades sedan över med mina klasskamrater till en liten större skola när vi började sjuan. Vi skulle iallafall ha en orientering för att lära känna området antar jag. Orienteringen var endast bostadsområdet runt skolan och där "civilisationen" var. Jag och mina två andra kompisar från skolan från landet gick runt och skulle hitta där. Jag kan säga såhär att vi hittade verkligen inte! Det slutade med att jag fick ringa mamma och fråga vart vi var ungefär, jag fick säga vad det stod på skyltarna och tillslut få reda på att vi var ca 5-6 km ifrån skolan och vi hade kommit långt ifrån dit vi skulle. Notera att området där vi skulle orientera var max 2 km från skolan och vi kom nästan 6 km ifrån skolan. Men vi hittade tillslut tillbaka till skolan men vi missade nästan bussen påväg hem igen men det är en annan historia.

 

Men jag hoppades ni gillade ett sånt här slags inlägg. Vill ni läsa mer såna här inlägg är det självklart bara att kommentera det. Som avslutning på det här inlägget lägger jag ut två bilder på mig från skolan..Fråga inte så mycket om bilderna, det är iallafall jag haha.

Ni får ha det så bra så hörs vi, kram!

/Emma

Hej alla mina smurfar! Nu tänkte jag faktiskt ta upp en ganska viktig sak som jag lärde mig på en kurs som jag var på med jobbet förra veckan. Det handlade om hälsa och självförtroende. För att ha en bra hälsa måste man må bra själv. Föreläsaren sa många saker, bland annat att det är skillnad på din personlighet och vad du gör. Man ska inte ta åt sig personligen om man gör något fel. Man kan ändra på det man gör men inte på personligheten. 

 

Men det var inte det som jag ville ta upp idag utan jag tänkte faktiskt ta upp en sak som är så populärt i samhället att prata om. Det är nämligen kroppsidealet. Det pratas mycket om hur man ska se ut, ska man vara smal, hur smal? Ska man ha kurvor, hur mycket kurvor? Det verkar vara ett väldigt intressant ämne och eftersom alla med hjälp utav alla sociala medier med mera målar upp en bild om hur en person ska se ut så tyckte jag föreläsaren sa en väldigt förnufftig sak.

 

Det var nämligen den här meningen:

 

Den meningen tycker jag verkligen är sann! Den enda som bestämmer hur du ska se ut är du själv! Du bestämmer över din kropp och då bestämmer du över hur du ska se ut. Va nöjd och se ut så som du känner dig som mest bekvämast med. För det finns bara du, du är en av över 2000 000. Just nu kommer jag inte riktigt ihåg hur stor sannolikheten att det bildas två stycken utav en person men jag har för mig att det var över 2000 000 iaf. Men det hör inte till saken. Du är speciell precis som du är och du ska vara nöjd över din kropp då ingen annan ser ut som du, du är UNIK!

 

Med det här sagt så vill jag faktiskt rekommendera att lyssna på den här föreläsningen för den var verkligen intressant, jag pratade med många efteråt och dem sa samma sak. Föreläsaren bjöd också på sig själv och var väldigt duktig på att förklara så att man förstod då han alltid kunde komma med exempel och så. Föreläsningen blev aldrig tråkig!

 

Han som hade föreläsningen heter Torkild Sköld och han är som sagt toppen! En mycket lärorik dag var det!

 

Här kommer ett citat som kommer från han:

Hej mina vänner! Jag har valt att inte skriva på väldigt länge. Det har hänt saker i mitt liv som har gjort att jag mått väldigt dåligt. För att jag inte ska gå under helt så har jag varit tvungen att fokusera på bara mig och mitt liv. Jag har iprincip jobbat, varit hemma och varit med kompisar när jag orkat. Jag har inte ens orkat packa så börjar känna mig lite stressad för att jag sa hinna med att packa klart innan jag flyttar nästa vecka. 

 

Det är jätte gulligt att jag fått kommentarer om att jag är saknad. Det värmer så sjukt mycket!

 

Men jag tänkte berätta lite om vad som hänt. Jag tänker inte berätta i detalj eller alla saker som hänt för vill inte att ni ska tycka synd om mig. När jag tänker efter är det inte så många jättejobbiga saker som hänt men du vet när man har flera jobbiga saker i livet blir det lätt att en liten grej till gör att det rinner över. Men ni får tycka jag är hur töntig som helst. Jag mådde och mår fortfarande inte bra så jag orkae helt enkelt inte blogga.

 

Men vi börjar med att jag har haft det jättestressigt och jobbigt på jobbet nu under sommaren. Vikarier är underbara och hjälpsamma men vissa passar inte inom vården och gör att det blir jobbigt för både kunderna men även personalen. Jag har många dagar behövt stressa och jobba för nästan två personer för att det ska gå ihop. Man orkar inte att jobba så en hel sommar. Så jag är jätteglad att sommaren är över. Men det har tagit på krafterna. Man är helt slut efter och även innan jobbet. 

 

Sedan så har det hänt lite smågrejer som jag inte orkar gå in på. Det är lite om det förflutna tyvärr. Sedan så har jag och jonathan flyttat isär och är inte tillsammans längre. Det har också tagit hårt på mig men vi insåg båda två att det inte fungerade. Han och jag tröck ner varndra psykiskt då vi inte mådde bra, framförallt inte han om jag skrivit om tidigare. För att jag inte skulle gå in i väggen eller någonting sånt var vi tvugna att avsluta och bry oss om oss själva. Men vi är självklart jättebra vänner och vi bråkar inte eller någonting sånt. 

 

En annan sak jag är ledsen över är att jag inte kan ha kvar min hund nu när jag bor själv. Hon bor nu hos mamma där jag vet att hon har det bra med sin dotter som mamma äger. Det känns tomt men får helt enkelt vänja mig.

 

Så mycket har hänt och jag har som sagt inte många bra. vill som sagt inte gå in på allt men ville att ni skulle ha en liten överblick om vad som hänt. Men jag ska försöka skriva lite ibland men det efter efter den mån hur jag mår. Men jag hoppas ni förstår mig och kan acceptera det här. Har fått mycket elaka kommentarer den senaste tiden och vill inte ha fler såna kommentarer. För då tar jag bort bloggen helt. Inte för att jag tar åt mig av kommentarerna utan jag orkar bara inte med dem kommentarerna just nu när livet inte är på topp. 

 

Men jag tänkte nu avsluta med att berätta lite roliga nyheter som kommer hända i mitt liv.

 

En sak är ju såklart att jag ska flytta. Det är ju såklart jätteroligt och skönt när allt väl är klart men just nu känns det tungt för att jag känner mig lite stressad. Men jag vet att det komemr gå bra. 

Sen den 1 september blir jag fast anstlld på mitt jobb! Jippi, efter ett år! Jag har dessutom velat jobba dag i över ett halvår i alla fall och ska nu få börja jobba 100% dagtid. Känns overkligt och är väldigt lättad!

 

Men nu vill jag veta, vad har ni gjort i sommar? Jag har tänkte berätta i ett annat inlägg vad jag gjorde under min semester i ett annat inlägg. Annars blir det här för långt. 

 

Men hoppas ni har det bra så hörs vi! kram!

 

Jag har fått myggbett! Jag hatar att jag fått myggbett! Det kliar och jag avlider snart! Jag brukar nästan aldrig få myggbett men denna gång har jag lyckats! Varför ska myggor och knott finnas?

 

Är ni såna som också hatar myggor? Lyckas ni få många myggbett? Lyckas ni också få myggbett på dem mest konstiga ställerna så man inte kommer åt?

 

Skönt att riksdagen har kommit fram till att dem ska myggbekämpa lite myggor. För i vissa ställen i Sverige är det hemskt! Som tur är det inte just här där jag bor men det ska tydligen vara mycket i värmland och längst dalälven. Så jag lider med er där borta där det är mycket mygg! 

 

Här är en artikel om myggbekämpningen.

 

 

Men visst älskar vi somamren även fast det finns mygg?

 

Hej! Jag tänkte nu göra en ny tag då jag tyckte det var så länge sen! Denna gång blir det en tag som heter "The Future tag" eller någonting sånt. Jag vet inte riktigt hur dem här svaren kommer bli. Om dem kommer låta deppiga men det menar jag verkligen inte. Vi får se hur jag svarar. Men nu sätter vi igång!

 

Om tio år är jag 29, med andra ord tycker jag att jag kommit så pass långt i livet att jag bor i en bostadsrätt/hus som jag verkligen vill bo i. Ha ett fast arbete som jag trivs med. Ha ett bra förhållande med min partner och kanske någon hund eller så. Sen om man ska drömma så pass långt som inte ens är rimligt så hade gärna min hund som jag har nu kunnat leva och leva ett lyckligt och bra liv med oss. Men tyvärr tror jag inte hon blir 16år men vem vet. 

Vill du gifta dig?
I framtiden vill jag det. Men jag vill verkligen vara säker. För jag har haft den här lilla regeln i väldigt många år och det är att jag bara ska vara gift en gång och bara vara förlovad en gång. Det kanske låter ganska självklart att den personen man gifter sig med ska man leva med i resten utav sitt liv. Men så tycker inte jag att samhället är längre. Ibland känns det som att folk inte ens försöker, att folk börjar bråka lite och då skiljer dem sig. Förr var det ingen som skilde sig. Varför är det så vanligt att man skiljer sig nu?

 

Vill du ha barn? 

Helt ärligt så vet jag inte. Både jag och nej. Troligen vill jag det men jag tycker att det här är så känslig fråga då jag inte ens vet om jag kan få barn på grund utav min sjukdom. Så jag försöker inte måla upp en bild att jag ska ha 2 eller fyra barn och så som många andra gör. För om den dagen kommer då jag verkligen vill ha barn och att jag inte kan så kommer jag troloigen bli helt förkrossad. Därför vet jag inte om jag vill ha barn eller ej då jag försöker att inte tänka på det. Men troligen vill jag ha barn när jag är redo och mogen.

 

Ja,jag vill flytta till ett drömhus närmare stan. Jag trodde det skulle vara jätteskönt att flytta till en bit utanför storstan men så är inte läget. Jag vill bo i en liten byhåla som är nära till stan då bussarna går ofta och vara ett fint bostadsområde. För folk som bor i Västerås så kanske ni förstår vad jag menar om jag säger Irsta. Typ som det stället men det behöver absolut inte vara Irsta. Finns många andra finare och bättre områden längst Västerås. Helt ärligt så vet jag inte ens om jag vill bo i Västerås. Jag är många gånger inne på om jag ska flytta upp till norrland igen. Vi får se vad som händer och sker. 

 

 

Mitt drömhus har alltid varit ett blått hus med endast en våning. Men nu skulle jag gärna vilja ha två våningar eller så. Men jag vill ha det stort och öppet med mycket ljus och stora fönster. Köket ska bland annat ha en köksö eller vad det heter med spisen på köksön. Köket är en utav dem viktigaste rummen för mig. Jag vill även att det ska vara en fin uteplats. Kanske både en del med inglasad altan och en del utan. Fin utsikt. Ja ett sånt fins hus som bara finns på film så det är väl därför det heter DRÖMhus. 

Vad är mitt drömjobb?
Mitt drömjobb har länge varit ambulanssjuksköterska. Men det är lång väg dit. Först lång utbildning och sen vet jag inte om min fysik klarar det. Nog för att jag itne är värsta träningsnarkomanen men jag har också den sjukdom jag har så vi får väl se. 

 

Jag tänker inte riktigt såhär men det är väl att göra mina två drömresor som är att åka till Australien och att göra en jorden runt resa. Sen vill jag nog inte göra så mycket mer. Jag har gjort mycket redan och har inte så mycket sånna drömmar. Jag fick ju via "Min stora Dag" åka till Turkiet och simma med delfiner så min högsta dröm jag hade då är redan uppfylld. Det är väl lite saker som vi var inne på förut. Drömhus med mera men något specifikt vet jag inte riktigt.

Jag tänker som sagt inte så ofta på framtiden utan att jag tar dagen somd en kommer och lever min dag som om det vore min sista men om jag ska vara helt ärlig så ja lite kanske. Till exempel det med om jag vill ha barn eller inte. Jag är lite rädd att den dagen kommer då jag vill ha barn och när jag får reda på ifall jag kan få barn eller inte är en dag som jag inte riktigt vill tänka på. Men det är ju inte så att jag ligger sömnlös om nätterna och tänker på framtiden och blir jätte rädd. Jag tänker bara inte på den. 

Vad är din största dröm som du vill uppnå här i livet?'
Ska man vara orealisktisk så är det väl att alla ska vara friska, att det inte finns sjukdomar. Men om jag ska vara mer realistisk så har jag egentligen ingen aning. Att min familj mår bra, har ett bra liv och att man är så familjekär som jag tyckker man ska vara. Då har jag lyckats.

Vad skulle din idealiska ålder vara för att dö?
Först och främst så vad är det här för fråga? Men om jag måste fråga så vet jag inte. Om jag är frisk och kry så skulle jag kunna leva hur länge som helst men om jag inte är det så vill jag inte lida egenom alltihopa utan då vill jag väl dö. Genomsnittsåldern för en med min sjukdom är ca 45 eller någonting på 40 så vill väl leva längre än så. Och peppar peppar ta i trät så är jag väldigt säker på att jag kommer leva lika normalt som alla andra som är "friska".

 

Men det här var "The Future Tag". Och jag måste säga att jag inte riktigt tyckte jag var duktig på att svara på frågorna. Svaren blev väldigt långdragna och drog ifrån ämnet. Sen tyckte jag själv att jag inte lät så munter när jag svarade på frågorna. Men jag måste ju vara ärlig tyvärr. 

 

För skoj skull lägger jag upp en bild på mig för ca 10 år sen. Om inte närmare 11-12år sen. Enjoy!

 

Jag lovar att nästa Tag blir mycket mer munter. Ni får gärna ge mig förslag på vilken jag kan göra. Men ni får ha det så bra så hörs vi! Kram!

 

Hej! Nu är jag äntligen hemma efter ännu en arbetsdag. Det är ganska skönt att det vara ledig i helgen. Jag är då ledig i tre dagar i steck! Idag innan jobbet drog jag till Netonnet och köpte en sak till min älskade kamera. Det blev ett stativ! Jag har faktiskt aldrig ägt ett stativ men jag har velat ha ett väldigt länge. Och nu har jag äntligen ett! Så nu när jag kom hem från jobbet har jag suttit en bra stund och provat olika lägen oich inställningar. Den är helt perfekt för mig! Lätt att lära sig alla funktioner och lagom hög/låg. Man fick dessutom med en smidig väska så att man kan ta med stativet lite överrallt. Så nu har jag allt för perfekta foton, stativ, kamera och självutlösare. Det enda som saknas är någonting att at kort på. Får nog experimentera med min familj i helgen.

 

Juste, jag har nog itne sagt det. På lördag ska min familj hämta upp mig så ska vi åka till söderbärke där min lillasyster Linn är på kollo i tre veckor och kommer hem nästa söndag. Vi ska sedan till Norberg och hälsa på lite vänner. Ska bli roligt att åka iväg! 

 

Ska bli roligt attt ta kort på allt! Min familj kommer vara så trötta på mig att det inte finns! Men jag tar en bild från google så får ni se hur mitt stativ ser ut :)

Inte så superbra bild men den ser ut som ett vanligt stativ bara. Den heter Andersson Cat 1.2 och såhär står det lite om den på netonnets hemsida: 

• Anpassningsbar höjd från 58,5-151 cm
• Längd som nedmonterad: 61 cm
• Praktisk väska medföljer
• Trevägs-huvud
• 360° rörelse
• Ben i metall
• Två vattenpass
• Hiss
• 90° vertikal plattform
• Platta med snabbfrigivning

Men nu ska jag lägga mig och sova. Hoppas ni sover gott inatt och att ni har en trevlig helg så hörs vi! Kram!

 

Hej! Nu är jag äntligen ledig i en dag! Har jobbat hela helgen och ända fram till nu så ska bli så skönt att vara ledig nu i en dag. Så då blir det att slappa och ta det lungt tills min kompis Viktor kommer över. Ska bli roligt att få träffa han igen. Det var så länge sen och vi har en hel del att prata om. 

 

Jag hörde idag på jobbet att det ska fortsätta regna och vara dåligt väder hela somamren. Vad tycker ni om det? Jag tycker det låter hemskt! Och jag som vill ha sol! Så nu kommer väl alla åka utomlands! Synd att Jonathan jobbar då när jag har semester annars hade vi nog tagit första bästa flyg härifrån! Och mina kompisar jobbar hela sommaren så får i såfall åka själv och det vill jag inte. Men man kanske kan åka någonstans under någon helg här i Sverige? Är det någon som har något förslag? Eller någon liten weekend någon annanstans? Bättre än ingenting alls eller hur? Kom gärna med förslag! För sånt här väder vill jag absolut inte ha!